Utnyttja möjligheterna av intervention för att förebygga och hantera tryckskador

Den multifaktoriella naturen hos tryckskador gör att prevention fortfarande är en kritisk prioritet för minimering av både incidens och svårighetsgrad. Effektiva preventionsstrategier kräver ett heltäckande, patientcentrerat tillvägagångssätt som omfattar noggrann riskbedömning, individuella omplaceringsrutiner, evidensbaserad hudvårdsprotokoll, lämpligt val av stödyta baserat på vårdmål och kontinuerlig utbildning av personalen. Viktiga åtgärder fokuserar på att lindra tryck, omfördela belastning, bevara vävnadsperfusion och optimera näringsstatus. Dessutom är det viktigt att öka patientens och vårdpersonalens medvetenhet, främja tvärvetenskapligt samarbete och följa evidensbaserade riktlinjer för att förebyggande insatser och kliniska resultat ska förbättras.

Som branschstödjare av Stoppa tryckskadordagen är vi engagerade i att ge vårdpersonal möjlighet att förbättra resultaten inom prevention av tryckskador med olika alternativ för att möjliggöra effektiva insatser, allt från stödytor och omplaceringssystem till program för prevention av tryckskador.

Självklart måste alla åtgärder för förebyggande av tryckskador baseras på de senaste evidensbaserade riktlinjerna och samordnas av det multidisciplinära teamet. De internationella riktlinjerna – Prevention and Treatment of Pressure Ulcers/Injuries har tagits fram sedan 2009 av European Pressure Ulcer Advisory Panel (EPUAP), National Pressure Injury Advisory Panel (NPIAP) och Pan Pacific Pressure Injury Alliance (PPPIA) i samarbete med associerade organisationer. Under de senaste åren har vi följt den pågående utvecklingen av 2025-riktlinjen, som kommer att bli den fjärde utgåvan och beräknas vara klar i slutet av året. För första gången publiceras de som ”levande riktlinjer” och finns tillgängliga på webbplatsen The International Guideline. I nuläget är riktlinjerna i onlineversionen i betaläge och styrgruppen för riktlinjer ber oss vänta tålmodigt medan de fortsätter att uppdatera och slutföra innehållet.

De nya internationella riktlinjerna erbjuder större tydlighet utöver påståendena om god praxis, eftersom de vid behov stöds av nya förtydliganden, mer detaljerade implementeringsöverväganden och omfattande stödjande information. Den här artikeln fokuserar på att sammanfatta de påståenden om god praxis som gäller för individuell repositionering som en del av vårdkedjan för prevention och hantering av tryckskador.

Repositionering som en del av vårdkedjan för prevention och hantering av tryckskador

Vi börjar med Good Practice Statement (GPS) R1, där det anges att:

R1: ”Det är god praxis att repositionera personer som löper risk för tryckskador, oavsett vilken typ av tryckfördelande helkroppsstödyta som används. Intervallet mellan repositioneringar kan justeras beroende på stödytans tryckomfördelningsförmåga och individens respons. Ingen stödyta kan dock helt ersätta repositionering”^¹.

För den som har befintlig vävnadsskada förtydligas detta ytterligare, med förslag på liknande råd i GPS R4:

R4: ”Det är god praxis att repositionera alla personer som löper risk för eller har befintliga tryckskador med hjälp av en individuellt anpassad rutin”^¹.

Några viktiga slutsatser från denna evidensbaserade GPS:

• Om en person löper risk eller har befintliga skador på hudvävnaden måste de ändra position (självständigt eller med hjälp) oavsett vilken stödyta eller madrass de befinner sig på. Ingen stödyta kan helt ersätta repositionering.
• Det finns inget förutbestämt repositioneringsintervall, och även om stödytan kan möjliggöra justering av intervallet måste man övervaka och observera individens respons för att bedöma effektiviteten och justera intervallet därefter.

Vad menas med individens respons på effektivitet?

Detta kan fastställas genom flera aktiviteter, inklusive visuell bedömning av hudvävnad, vårdmål, komfortnivå och sömnmönster. Oavsett om personen är i riskzonen och/eller har befintliga hudvävnadsskador finns ytterligare rekommendationer om detta i GPS R6:

R6: ”Det är god praxis att bedöma om det finns tecken på tidig hud- och vävnadsskada som kan innebära att individen behöver repositioneras oftare eller placeras bort från skadade områden”^¹.

Som en påminnelse om vad en fullständig och heltäckande bedömning innefattar, gås detta igenom i detalj i GPS R5:

R5: ”Det är god praxis att fastställa lämpliga och individuella repositioneringsintervall baserat på en omfattande bedömning av individerna:

• aktivitets- och rörlighetsnivå
• förmåga att självständigt ändra position
• hud- och vävnadstolerans
• klinisk tillstånd
• komfort
• sömnmönster
• vårdmål och
• helkroppsstödytan som används”^¹

Vårdmål är de specifika kliniska och personliga resultat som en patient vill uppnå under ett vårdtillfälle. Dessa fastställs genom en gemensam beslutsprocess med vårdteamet.

Faktorer att ta hänsyn till vid planering av frekvensen för repositionering av individer

När man överväger en repositioneringsrutin omfattar detta även hur man repositionerar individen när de är i riskzonen för eller har befintliga skador på hudvävnaden. I GPS R2 föreslås:

R2: ”Det är god praxis att repositionera individen på ett sådant sätt att optimal avlastning av tryckpunkter och maximal omfördelning av trycket uppnås”^¹.

Enligt GPS R3 gäller även följande:

R3: ”Det är god praxis att använda specialiserad utrustning som är utformad för att minska friktion och skjuvning vid repositionering av individer. Om manuell hantering är nödvändig ska man använda tekniker som minimerar friktion och skjuvning”^¹.

Detta kan omfatta användning av friktionsminskande glidlakan eller glidlakan i kombination med patientlyftar och selar. Inrättningens utrustning för patientförflyttning kan spela en viktig roll i den övergripande strategin för prevention av tryckskador, förutom att förbättra komforten och värdigheten vid repositionering.

Läs mer om Arjos patientförflyttningssystem här 

När man överväger att kombinera repositionering med en stödyta för hela kroppen, ska man ha i åtanke att det i GPS R1 angavs att ”ingen stödyta kan helt ersätta repositionering”, och i GPS R7 ges ytterligare information om repositioneringsrutiner:

R7: ”Vi föreslår att repositionering med två eller tre timmars mellanrum genomförs för de flesta personer som löper risk för tryckskador, om de även ligger på en lämplig tryckfördelande helkroppsstödyta”^¹.

Dessutom föreslås i R7:

• ”Personanpassa frekvensen för repositionering utifrån en klinisk bedömning, enligt vad som anges i riktlinjerna för god praxis.
• Kritiskt sjuka individer eller individer med systemisk hypoperfusion eller chocktillstånd kan kräva mer frekvent, stegvis repositionering och komplettering av helkroppsrepositionering med små assisterade kroppsförflyttningar.
• Personer som får palliativ vård eller vård i livets slutskede ska ges möjlighet att välja de repositioneringsintervall som passar bäst för deras vårdmål och komfortbehov, och med full kunskap om risken för tryckskador vid mindre frekventa repositioneringar”^¹.

Riktlinjen tar även upp frågan om en eventuell ökning av repositioneringsintervallen utöver tre timmar för personer med risk för tryckskador i GPS R8:

R8: ”Vi föreslår att repositioneringsintervallen inte förlängs rutinmässigt till fyra, fem eller sex timmar för personer som löper risk för tryckskador”^¹.

Förtydligandet för denna GPS är viktigt eftersom även följande anges:

”Progressiv förlängning av repositioneringsintervallen kan vara lämpligt för vissa individer baserat på minskad risk för tryckskador, ökad kapacitet för effektiv självrepositionering och bibehållen normal hud- och vävnadsstatus”^¹.

Återigen är det personanpassade tillvägagångssättet för lämplig intervention tillsammans med vårdmålen viktiga faktorer som en del av den gemensamma beslutsprocessen.

En punkt som diskuteras ofta är vad som händer när individen är för instabil för att fullständig repositionering ska uppnås vid de intervall som överenskommits som en del av vårdplanen. Vanligtvis förekommer detta i intensivvårdsmiljöer och i GPS R9 föreslås följande:

R9: ”Det är god praxis att initiera regelbundna, små och inkrementella förändringar (mikrorörelser) av kroppspositionen för kritiskt sjuka individer som är för instabila för att en regelbunden repositioneringsrutin ska kunna upprätthållas, och att komplettera regelbunden repositionering”^¹.

Vinklar för repositionering i sidled och uppresning av patienten i sängen

Ett ämne som alltid diskuteras är hur långt man behöver vända personen när han eller hon placeras i sidoläge för omfördelning av trycket. Utöver den här frågan handlar det även om hur högt upp personen ska sitta i sängen för prevention av tryckskador. Ett par viktiga GPS‑uttalanden behandlas i R10 och R11:  

R10: ”Vi föreslår att man utför 30 graders lateral positionering för att förhindra tryckskador hos personer som löper risk för tryckskador”^¹.

Ytterligare information ges när det gäller maximal avlastning, i synnerhet för dem med högre BMI samt minderåriga:

• Anpassa vridningsvinklarna för att säkerställa maximal avlastning av både sakrum och höft. 30 graders lateral placering kan inte upprätthållas eller avlasta sakrum tillräckligt hos personer med högre BMI. I detta fall kan det bli nödvändigt att ändra till 40 graders lateralt läge.
• Hos minderåriga motsvarar en 30 graders vändning en helkroppsvändning på grund av den mindre kroppsbredden.

R11: ”Vi föreslår att sängens huvudände höjs till 30 grader eller lägre för att tryckskador ska förhindras. I vissa kliniska situationer kan det dock krävas en högre höjd för sängens huvudände (t.ex. för personer med högre risk för aspiration)”^¹.

Detta uttalande om god praxis är avgörande för läkare som inser att konkurrerande kliniska prioriteringar kan få företräde och att vinklar lägre än 30 grader inte rekommenderas. Det kan vara en väldigt god idé att gå igenom implementeringsövervägandena eftersom de omfattar ytterligare tips. I detta fall gäller det bland annat förslag på att omvärdera stödytan och/eller höja lårområdet för att minimera glidning eller förflyttning nedåt i sängen, något som är förknippat med ökad skjuvkraft som bidrar till skador på hudvävnaden.

Under hela repositioneringskapitlet i de internationella riktlinjerna¹ hänvisar man flera gånger till utvärdering och omvärdering av den stödyta som används. Lika viktigt är det att gå igenom nästa kapitel i riktlinjerna, ”Stödytor”², eftersom det handlar om helkroppsstödytor för prevention av tryckskador.

Anmäl dig här till det kommande ARJO-webbinariet i samband med Stoppa tryckskadordagen - 2025, där vi kommer att gå igenom påståendena om god praxis när det gäller stödytor, samt några av implementeringsövervägandena som underlättar för vårdpersonal vid val av stödytor:

 REGISTRERA DIG NU

Läs mer om Arjos stödytor och produkter för hantering av mikroklimat här 

Ger läkare möjlighet att förbättra interventionsstrategier

Arjo MOVE-programmen är en förkortning för Mobility Outcome Value Engagement. De här programmen ger dig och din personal de verktyg och kunskaper ni behöver för att uppnå förbättringar som för er närmare era kliniska och operativa mål.

MOVE-programmet för prevention av tryckskador drivs av data från vårdinrättningar, kombinerat med utbildning och vår expertis, för att man genom samarbete ska kunna införliva kulturella förändringar som leder till en minskning av sjukhusförvärvade tryckskador. 

Läs mer om Arjos MOVE-program här 

Stoppa tryckskadordagen 2025

Medvetenhetsdagen i november varje år syftar till att utbilda allmänheten, sjukvårdspersonal och politiker om tryckskador och hur man förebygger dem.

Årets tema ”Vad är viktigt för mig” driver fokus på patientens röst. Som diskuterats tidigare är vårdmålen en gemensam beslutsprocess som inte bara omfattar kliniska resultat utan även de personliga mål som en patient vill uppnå under ett vårdtillfälle.

Ladda ner

För att de ska bli lättare att förstå hur man väljer stödyta har Arjo två referensdokument som syftar till att utbilda och informera om kliniskt beslutsfattande.

Vetenskapen bakom stödytan: Ladda ner

Denna kliniska sammanfattning ger en introduktion till den huvudsakliga patologin bakom utvecklingen av tryckskador. Den tar hänsyn till stödytans roll i strategier för prevention av tryckskador och behandling, och undersöker hur ytornas utformningsegenskaper kan påverka produktens övergripande prestanda, och betonar vikten av att mäta kritiska prestandaegenskaper för att stödja och informera kliniskt beslutsfattande vid sängen.

Överväganden vid val av stödyta: Ladda ner

Stödytor är en viktig del av en personanpassad och heltäckande behandlingsplan för prevention av tryckskador. Med utgångspunkt i att ”en produkt passar inte alla” ger denna sammanfattning en introduktion till vanliga ämnen som bör beaktas när man väljer en lämplig stödyta utifrån en individs behov av tryckomfördelning. Dessutom förklaras hur prestandaegenskaper testas och hur detta kan användas som beslutsstöd.

Se utbildningswebbinarieserien om prevention av tryckskador

Första delen: Labyrinten av förebyggande av Tryckskador: Navigera rollen för stödyteteknologi, ledd av Sharon Maris, Director Global Medical Affairs for Pressure Injury Prevention hos Arjo

I det här webbinariet ger vi en översikt över tryckskade‑/sårutveckling, inklusive insikter relaterade till tryckskadeförfarandet. Förklara grunderna i stödytetekniker och diskutera testning av stödytor samt dess kliniska relevans.

Titta på webbinariet

 

Del två: Ett individuellt tillvägagångssätt för val av stödyta, ledd av Sharon Maris, Director Global Medical Affairs for Prevention of Pressure Injuries på Arjo

I detta webbinarium utforskar man val av stödyta, inklusive funktioner som kan spela en ytterligare roll vid prevention av tryckskador och faktorer som kan påverka produktens prestanda under användning.

Titta på webbinariet

 

Tredje delen: Anmäl dig här till det kommande ARJO-webbinariet i samband med Stoppa tryckskadordagen 2025, där vi kommer att gå igenom de internationella riktlinjerna för god praxis när de gäller stödytor, utöver några av implementeringsövervägandena som underlättar för vårdpersonal vid val av stödytor: 

 REGISTRERA DIG NU

 

Kontakta en expert