Denna webbplats använder cookies

Genom att du fortsätter att använda webbplatsen godkänner du att vi använder cookies. Vill du veta mer om hur vi använder cookies och hur du kan hantera dem läs vår integritetspolicy.

Lösning för tidig mobilisering

Mobilisering av allvarligt sjuka patienter i den ofta komplexa och hektiska IVA-miljön kan vara en utmanande uppgift för vårdpersonalen på IVA. Tillgång till utrustning, processer och kunskap som är adekvat är ofta nödvändigt för att supportera tidig rehabilitering och mobilisering på IVA. Vårt mål är att alla patienter ska kunna mobiliseras varje dag på en funktionsnivå som är säker och optimal för dem.

Mobilisering i sängen:
När mobilisering utanför sängen är kontraindicerad eller alternativen är begränsade finns det lösningar som supporterar rehabilitering och återhämtning hos helt sängliggande patienter.

Patientförflyttning ur sängen:
Vid förflyttning i sidled och sittande förflyttning ur sängen finns flera förflyttningsalternativ till hjälp för vårdpersonalen. 

Mobilisering utanför sängen:
Oavsett om patienten är ventilerad eller inte så är sittande ställning på sängkanten en viktig del av den tidiga bedömningen av patienten och det strukturerade rehabiliteringsprogram som följer.

När det är för svårt att sitta på sängkanten:
Att sätta en patient på sängkanten kan ibland kräva mycket arbetskraft, i synnerhet när det gäller patienter som lider av fetma, har låg vakenhetsgrad eller nedsatt fysisk funktion efter behandling på IVA, och det kan behövas flera personer ur vårdteamet för att förflytta patienten till sängkanten. Alternativt kan faktorer såsom begränsade luftvägar, flertalet slangar och katetrar, postural hypotoni skapa osäkerhet kring hur säkert det är att flytta en patient till sittande ställning på sängens kant.

Passivt stående:
För patienter som har reducerad vakenhetsgrad, postural hypotoni eller som är redo att påbörja mer aktiv rehabilitering kan den stående positionen hos Sara Combilizer användas. Det här är en utmärkt metod för att höja vakenhetsgraden samtidigt som underbenen belastas, vilket hjälper till att förebygga ledkontrakturer och förbättrar underbensstyrkan. Remmar som stödjer knäna och bålen gör detta till en mycket stabil ställning. För patienter med låg vakenhetsgrad som behöver stöttas ytterligare för att behålla en god position rekommenderas dessutom huvudkudde och huvudremmar.

Aktivt stående:
När patienterna klarar av att hålla balansen sittande med minimalt stöd och kan lyfta på benen kan de börja försöka ställa sig upp.

Gå:
När det inrättats en rehabiliteringsplan för patienten, som kan innebära att patienten kan sitta utanför sängen varje dag, helst flera gånger om dagen, kan man gå vidare med mer aktiv träning, som stå- och rörelseträning.